Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Vår stund på jorden är nu.

28 maj, 2018

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lovin-mp-sverige-ska-bli-varldens-forsta-fossilfria-valfardsland

Skärmklipp
Ett bra tal av Isabella Lövin. Så har inte miljöpartiets ledning låtit på länge. Men det är sent. Trovärdigheten har fått sig en knäck.
Som gräsrot är det lätt att hålla med Carl Schlyter, riksdagsledamot (MP), när han beskriver läget i nättidningen Feministiskt Perspektiv:
– Många gör väldigt bra saker lokalt men har hamnat i motvind, för man har svårt att försvara saker som görs centralt. Alla de som gjort bra saker lokalt känner kanske att det inte märks på grund av det som händer på riksplanet. Då tappar man både i energi och medlemmar.
I Ekots granskning sade en lokal företrädare att hon inte kan stå bakom partiets politik som den ser ut just nu. Vad säger du om det?
– Det kanske huvudsakligen gäller de som lämnat partiet. Jag tror att folk egentligen tycker att behovet av vår politik är större än någonsin. Många lokalpolitiker känner nog att lusten och engagemanget, det man brinner för, blir lite mindre om man jämt måste stå och försvara vad som har hänt någon annanstans. Det är ju inte de lokala företrädarna i kommunernas fel om regeringen har gjort en dålig uppgörelse och egentligen borde de vara fulla av energi och glada över det de har åstadkommit, men det är inte alltid så det känns.
Jag tror ju behovet av en stor samhällsomställning är nödvändig för att klara klimathotet, det räcker inte med laddstolpar och lite miljöteknik eller ens mycket miljöteknik. Vi måste ha en stor förändring i hur vi fokuserar ekonomin, bort från tillväxt, och utnyttja effektiviseringen till kortare arbetstid och mycket kraftigare omfördelningspolitik för att möta de växande klyftorna. Och att ifrågasätta den materiella dogm som styr samhället i dag. Det är vad jag tror på, det är därför jag gick med i MP. Om vi nu ska gå till val på att vi kommer lösa klimatfrågan med lite miljöteknik då är inte jag bästa person att representera partiet, för det är inte vad jag tror på.

Om en som du vill ha politik som fokuserar på omfördelning och kortare arbetstid, vart vänder en sig då?
– Jag tror att många i slutändan ändå kommer att välja MP. Det är ju inte i lag skrivet att att det alltid kommer vara så som vi fungerade den här regeringsperioden. Utan det kan ju hända att det blir en bättre parlamentarisk situation, bättre förutsättningar, nytt fräscht folk med nya idéer nästa gång. Men det blir nog inte något succéval, det är nog osannolikt eftersom kampviljan och arbetslusten begränsas av att det har varit en hel del eftergifter som många tycker har varit väldigt, väldigt jobbiga att hantera.

MP har historiskt sett varit ett gräsrotsparti, men det är väl bara att konstatera att det inte längre är på det sättet?
– Det här är ju så tråkigt. Folk tycker att vi var naiva som ville ha gräsrotsdemokrati och sitta i regering samtidigt. Men vi hade garanterat fått bättre resultat om vi behållit en stark gräsrotsdemokrati. Den är designad just för när man sitter och förhandlar på toppen. Man får en social indefiniering med den man förhandlar med och tillslut försvarar man bästa möjliga uppgörelse, även om den inte är i närheten av de mål man hade när man satte sig vid bordet. Om medlemmarna är med så säger de ”nämen hörrni, vi har kommit jättelångt bort från målet, det här kan vi inte godkänna”. Denna dubbla demokrati behöver man. Det är inte naivt, det är klokt, och den ska vi bibehålla om vi ska bli framgångsrika och förhandla i regering framöver.

Men innan det ser ut så igen, vad tror du kommer hända med gräsrötterna? Går de till V eller Fi?
– Nej jag tror de övervintrar, att de drar ned lite på engagemanget och återstartar det när förutsättningarna är bättre. Jag tror att vi kan komma tillbaka ganska snabbt om folk återfår tron på att vi kan påverka hela debatten. Vi har fokuserat alldeles för mycket på att påverka internt, bakom stängda dörrar i regeringskansliet, och sedan försvara det som om det vore vår politik. Man ska försvara uppgörelser men måste samtidigt förklara vad man egentligen vill, det måste vi göra om vi ska bli framgångsrika i regering en gång till. Vi ska inte sälja allt som en fantastisk framgång utan erkänna när saker inte varit så bra. Det är enda sättet att regera ärligt och det måste vi göra nästa gång.
Annonser

Miljöpartiet i Hjo ställer inte upp!

9 mars, 2018

MILJÖPARTIET HAR SKICKAT UT FÖLJANDE PRESSMEDDELANDE:

Miljöpartiet de gröna i Hjo ställer inte upp i 2018 års kommunval.

Miljöpartiet de gröna i Hjo har hållit årsmöte och valt en ny styrelse. Årsmötet beslutade att inte ta fram någon lista till kommunvalet i höst. Deltagarna på mötet har varit och är mycket kritiska till miljöpartiets politiska utveckling under mandatperioden.


– En del medlemmar har lämnat oss de senaste åren på grund av att de inte ställer upp på den politik som miljöpartiet har fört i riksdag och regering, säger Christer Haagman, nyvald ordförande. Och vi som är kvar är inte mindre kritiska. Det finns ingen som känner särskilt starkt för att få andra att rösta på miljöpartiet just nu. Därför blir det ingen kommunlista i årets val i Hjo.

Det lokala miljöpartiets kritik går i första hand ut på att många dåliga kompromisser försvaras av partiledningen som om det vore partiets politik. Partiledningen försvarade t.ex. försäljningen av Vattenfalls brunkol med falska argument och den militära upprustningen hyllas, trots att den strider mot allt vad partiet står för. Snart verkar även miljöpartister i riksdagen rösta ja till ett handelsavtal med Kanada (Ceta) som kan försvåra miljöarbetet, inte minst när det gäller gruvprojekt som kan hota Vättern. Dessutom gynnar Ceta-avtalet privatiseringar och fortsatt vinstjakt inom välfärden.

– Ur lokalt perspektiv är jag nog mest besviken på att miljöminister Karolina Skog (MP) inte klarade av att hävda miljöbalkens bestämmelser gentemot försvarets ansökan om femdubbling av flygverksamheten på Karlsborgs förorenade flygplats. Att låta prövningen fortsätta utan krav på att redovisa alternativa platser och metoder, trots att både Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Mark- och miljödomstolen hade invändningar, var ju fullständigt onödigt. Till och med Alliansregeringen avstod under flera år från att ta ett sådant lagvidrigt beslut.

Miljöministerns beslut riskerar att försvaga naturskyddet av Vättern och uppmuntrar de krafter som kraftigt vill utöka lågflygningar, skjutningar och granatsprängningar i den viktiga dricksvattentäkten.

Resultatet blir att det inte kommer att finnas några miljöpartister Hjo kommunfullmäktige under de kommande fyra åren.

– Men politik kan bedrivas på andra sätt, avslutar Christer Haagman. Vi kommer att fortsätta med lokalt arbete framförallt i klimat- och miljöfrågorna.

Försvarspolitik

8 mars, 2018

Här är den försvarspolitik som borde föras av alla röda och gröna partier:

https://www.altinget.se/artikel/schyman-mansklig-sakerhet-istallet-for-militar-upprustning#.Wp_R3edRfPU.twitter

Gubbpolitiken har misslyckats i drygt 5 000 år… Vakna vänsterpartister och miljöpartister!

Skriv på!

8 december, 2017

Skriv under och dela: http://act.gp/2ADPB56

Dags att sluta ljuga…

1 december, 2017

MP:s propagandabild om utsläppen av växthusgaser skadar inte bara partiet och politiken. Den självgoda propagandan skadar det viktiga arbetet på att få igång en kraftfull omställning.

 

Rubriken påstår: ”UTSLÄPPEN FORTSÄTTER ATT MINSKA!”
Sanningen är snarare tvärtom och vänder inte utvecklingen snabbt och drastiskt är det snart kört…

Det har kommit åtminstone fyra intressanta informationer om klimatarbetet den allra senaste tiden:

  1. Sveriges utsläpp (territoriellt) mellan 2015 och 2016 minskade med 1,6 %. Det var en /liten/ positiv nyhet, särskilt som de tidigare preliminära siffrorna visat på att ingen minskning ägt rum. 1,6 % bör dock ställas i relation till ett behov av en minskning på ca 5-12 % per år beroende på mål och tidpunkt.
  2. SCB:s snabbstatistik indikerar dock att utsläppen i Sverige mellan 2 kv 2016 och 2 kv 2017 har ökat med 3 %. Nästa publicering är 2017-12-12.
  3. Naturvårdsverket har gett ut Rapport 6795 där prognoser presenteras som visar att beslutade och planerade åtgärder förhoppningsvis minskar vissa utsläpp. Prognoserna visar också att klimatmålet inte nås, trots att målet inte är tillräckligt ambitiöst enligt Parisavtalet och klimatforskningen.
  4. Naturvårdsverket presenterar samtidigt att svenskarnas utsläpp, beräknat på vad hela vår konsumtion leder till (inkl. import och exkl. export). Dessa siffror visar att utsläppen inte har sjunkit alls sedan 1993. Men det har skett en omfördelning mellan det som vår konsumtion släpper ut inom Sverige och det som blir resultatet i andra länder pga. av vår import (t.ex.från Kina).
  5. De globala växthusgaserna ser ut att återigen kraftigt öka under 2017, med hela 2 %, efter att ha planat ut under några år. Förhoppningen att kurvorna skulle börja vända neråt har grusats.

Vad gör då miljöpartiets ledning? Jo, partiet kör ut en liten filmsnutt som bygger på ganska osäkra prognoser om minskade utsläpp i ett begränsat perspektiv och redovisar det som en stor framgång för miljöpartiet! Trots att kurvorna inte ens når de otillräckliga målen. Desperation eller dumhet?

(Och jämförelsen med alliansens politik, som inte har suttit i regeringen sedan 2014, är ju bara demagogisk.)

Det politiska spelet i maktens centrum lockar tydligen fram det sämsta ur våra representanter… Propagandafilmen är redan avslöjad och ju mer den sprids desto större blir skadan:

https://www.svd.se/sjunkande-utslapp-overraskar–men-flyg-ingar-ej

https://www.etc.se/opinion/vi-maste-sluta-ljuga-om-utslappen-i-sverige

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/koldioxidutslappen-i-varlden-okar-igen

Kevin Anderson förklarar läget

17 november, 2017

Värt att lyssna på! 25 minuter.

Nästa länk ger ännu bättre underlag. En föreläsning av Kevin Andersson på Stockholms Universitet. Gå in efter 20 min 27 sekunder. Sen varar det till 1 tim 11 min och 40 sekunder.

http://www.science.su.se/english/about-us/calendar/the-gordon-goodman-memorial-lecture-2017-kevin-anderson-1.341476

 

 

Klimatpolitiskt ledarskap…?

16 november, 2017

Kan vi verkligen säga att Sverige har en ledarroll i kampen mot den globala uppvärmningen när vårt levnadssätt innebär så mycket växthusgasutsläpp att utrymmet för att planeten ska klara sig under 2 graders ökning äts upp på 10 år? Dvs. om alla uppför sig som vi gör!

 

Vi har dessutom inte minskat utsläppen sedan början av 90-talet – bara omlokaliserat!

Subventionerade slukhål…

6 oktober, 2017

Katarina Östholm: Hela Sverige kan inte leva – vi har inte råd med alla bidragsslukande stödområden.

”En avgörande politisk fråga är vilken kommunal och statlig service alla i framtiden ska ha rätt att kräva, oavsett var man bor. Det är en självklarhet att inte hela Sverige kan leva – vi har inte längre råd med bidragsslukande stödområden som suger all kraft ur resten av landet.

Det sitter långt inne att erkänna.

Men notan blir bara längre och längre – varje år betalas miljardbidrag ut för att underhålla den destruktiva urbana livsstilen i resurs- och energislukande storstäder, dessa gigantiska läger av landsflyktingar som kräver dagliga leveranser av hundratusentals ton mat och andra förnödenheter.

Och inte nog med det. Politiken fortsätter ösa gemensamma skattemedel över en ohållbar, allt mer exklusiv urban infrastruktur – 12 miljarder till en trafikplats i Stockholm, 230 miljarder till snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg, nio nya städer med en prislapp som förmodligen blir kosmisk.

Dessutom: Malmö går med förlust. Prognosen för Göteborg är att underskottet kommer att stiga till mångmiljardbelopp. Fernissan på den välpolerade huvudstaden spricker upp och blottlägger ett inte särskilt trevligt innanmäte. Till och med gamla stadskramare som Richard Florida vänder på klacken och talar nu om den nya urbana krisen.

De urbana strukturerna har förvandlats till subventionerade slukhål som suger kraft från hela landet, samtidigt som de sociala och ekonomiska klyftorna i städerna djupnar och blottlägger en självdestruktiv och elitistisk trickle-up-ekonomi.

Städerna imploderar sakta, ett resultat av att själva livet förvandlats till en kapitalplacering, en socioekonomisk fälla som slår igen käftarna kring alla dessa människor som en gång sökte lyckan men nu drömmer om en egen grönskande täppa, lite tid och tystnad, lite mindre jobb, en enklare logistik i vardagen.

En vardag där du inte måste öppna plånboken så fort du kliver utanför dörren. En vardag som inte förvandlar människan till en vinstmaskin som ska jobba så mycket som möjligt för att skapa så mycket kapital som möjligt.

För vad? Rätten att bli utbränd? Rätten att stå i bostadskö i ett decennium och betala flera miljoner för en sunkig betongetta? Rätten att äga massor av dyra meningslösheter? Rätten att vara skuldsatt upp över öronen?

Ja, Sveriges yta är för stor. Landet är så rikt, och har så mycket plats, att alla borde få möjlighet att bo, arbeta och leva var de vill. Vi måste helt enkelt återinvestera i våra resursstarka landsbygder som skapar så många värden, vi har inte längre råd att hålla den urbana medelklassen under armarna med alla dessa bidrag.

Det är dags att börja lyssna på alla som arbetar för ett annat Sverige. Det är dags att titta på kommuner som Sollefteå, som var första kommunen i landet att investera i ett andelsjordbruk, som ligger i startgroparna för att bygga framtidens moderna och resilienta bredbandsbullerbyar, som har köpt tillbaka sitt eget vattenkraftverk.

Som renoverar utdömda broar mellan byarna i stället för att riva dem.

Det är dags att lyssna på alla omställningsrörelser, alla som stadsodlar och står femton år i kö för en kolonilott, alla som vill flytta ut på landet men inte ser möjligheten eftersom samhällets fokus och norm utgår från urbaniseringen och stadens förmenta välsignelser.

Ett lugnare, friare, mer självständigt liv lockar. Inte bara för att en levande landsbygd lägger grunden till det enda över tid hållbara samhället utan också på grund av det unika utbudet – här kan man välja tid i stället för pengar, tystnad i stället för buller, utrymme i stället för trängsel, ren luft i stället för filtrerade avgaser, en högre grad av självförsörjning i stället för kommersiell sondmatning.

Rikedom när den är som störst.

På landet kan man hitta underbara gårdar för en halv miljon eller ett trevligt torp för ett par hundra tusen. Bara en sån sak.

En verklig satsning på landsbygden vore att hörsamma det exploderande intresset för småskalig odling och självförsörjning. Starta lanthushållningsskolorna igen – utbildningar där man lär sig sköta en gård från grunden med sina egna händer. Odling och växtföljd, djurskötsel, slakt och styckning, konservering och insaltning, bakning från ax till limpa.

Livskunskap när den är som bäst.

Utbildningar som skulle bli fullsatta snabbare än Sven-Erik Bucht hinner säga ”oj då” och som snart skulle bli bas för växande lokala ekonomier i gårdagens döende byar. Stötta den förändring som kommer underifrån – det som börjar med ett granfrö slutar med en skog.

Maten är viktigare än man till förstone kan tro. Nästan alla hållbarhetsutmaningar kan kokas ner till att återskapa levande lokalsamhällen och lokal matproduktion.

Makten över maten är makten över människan. Det vet Mc Donalds, Monsanto och Nestlé.

En verklig satsning på landsbygden vore att ta hälften av de planerade lägenheterna i de planerade nya städerna och i stället bygga 50 000 egnahem på landet – förmånligt prissatta små gårdar med lite jord och skog, kanske småskalig energi.

En verklig satsning på landsbygden vore att införa boplikt på större jord- och skogsinnehav och att behålla jordförvärvslagen intakt så att skog och mark inte kan hamna i utländsk ägo eller förvandlas till spekulationsinnehav i händerna på riskkapitalbolag.

En verklig satsning på landsbygden vore att ta diverse banker, myndigheter och deras generaldirektörer i örat – viktig samhällsservice ska decentraliseras, inte tvärtom.

En verklig satsning på landsbygden vore att uppfylla de rättmätiga kraven på återbäring av de rikedomar som naturresurserna pumpar in i statskassan. Och skärpa reglerna kring exploateringen; gruvan i Blaiken är en av Sveriges största miljökatastrofer som beräknas kosta 400 miljoner att återställa. Konkursade ScanMining lämnade tre miljoner till det.

En annan effektiv satsning vore differentierade skatter – en enda polisbil betjänar numera södra Lappland under kvällar och nätter, på en yta lika stor som Danmark. För att inte tala om krisen inom vården, där centralisering verkar vara den enda tänkbara medicinen.

Men säg mig: varför ska folk betala full skatt för livsviktig service som inte längre finns inom rimligt avstånd? En töjbar skatteskala för företag och privatpersoner – ju längre avstånd desto lägre skatt – skulle sitta som en smäck.

Lägg snabbtågsplanerna på hyllan och återinför en regionalpolitik värd namnet. Skapa ett geografiskt jämnfördelat nätverk av likvärdig vård, skola och omsorg, polis och rättsväsende – en ryggrad som bär upp hela landet.

Skapa demokratiska förutsättningar för människor att fritt kunna välja var och hur de vill leva sina liv.

Det finns inget egenvärde i att elda på urbaniseringen och på politisk väg styra fler mot redan överbefolkade städer. En stark och levande landsbygd är däremot en investering för framtiden.

Men situationen är som sagt inte enkel. Varje stad i Sverige som historiskt har sprudlat av liv kommer inte att göra det i morgon. Marknadens starkt centraliserande kraft och frånvaron av en sammanhållande regionalpolitik kommer om bara några år vända utvecklingskurvan även för större städer – och sedan ännu större städer. Urban utveckling blir avveckling; kören av röster som varnar för detta scenario blir allt starkare.

När tar det slut? Vad blir kvar?

Lösningen är inte att fortsätta med konstgjord urban andning. I stället måste alla krafter förenas i en strategi för att bygga ett hållbart, helt och motståndskraftigt Sverige. Och en stor del av motståndkraften ligger i variation – när det storskaliga får möta en livskraftig småskalig struktur med rötter i den lokala myllan blir det hållbara samhället plötsligt möjligt.

Men det börjar bli bråttom.

Den här texten är travesti på DN:s ledarsida från den 25 juli i år, med rubriken ”Hela Sverige kan inte leva”. En text som tar steget fullt ut och förklarar krig mot landsbygden i allmänhet och utsatta glesbygdskommuner i synnerhet. Som schablonmässigt utmålar storstäder inte bara som ett nirvana av nattklubbar och butiker utan också som landets bärande ekonomiska motorer.

Vilket inte ens är sant. All tillväxt baseras, direkt eller indirekt, på naturresurser. Som bara finns – ja just det – på landsbygden.

Det är ett krig som göds av urbana normer, förminskning och exotifiering av de människor som bor på landet, ett evigt upprepande av rena lögner som till exempel att Norrland är än tärande landsända när det i själva verket är precis tvärtom.

Bortser man från Stockholms skattesubventionerade ekonomi så är Norrlands BRP, bruttoregionalprodukt per capita, starkast i landet. Norra Sverige skulle klara sig utmärkt om man drog en ny nationsgräns längs Dalälven.

Politiken är upptagen med att klia den manstarka urbana medelklassen på ryggen och har egentligen inte tid med andra väljargrupper. Men om den beryktade Norrlandsmuren skulle byggas skulle det bli annat ljud i skällan. Maktbalansen skulle skifta dit den verkliga rikedomen finns.

Snart skulle Sveriges huvudstad ligga i norr. Och landsbygdens välfärd vara den första punkten på åtgärdsprogrammet.”

Hon har rätt i mycket, Katarina Östholm. Intressant att vända på perspektiven!

Men Norrlandsnationalismen är onödig och vi behöver inte fler murar. Det krävs även nya banor för moderna tåg i södra Sverige. Vitsen är att konkurrera ut bil och flyg på resor mellan städerna och att skapa större utrymme för gods och regionaltrafik på befintliga spår. Om flygskatten införs, subventionerna till flygplatserna stoppas, hastigheten på vägarna sänks med 10 km/tim så behöver inte tågen gå så jäkla fort. Bekväma nattåg från Norrland hjälper till.

Men hur ska det gå att vända trenden rätt? Partiledningarna för Miljöpartiet och Vänsterpartiet och huvuddelen av deras väljarkår är i stor utsträckning en del av den urbana medelklassen. Socialdemokraterna har bara ambitionen att ha makt och administrera och har alltid älskat centraliserade lösningar. Nyliberalerna i Centern, Liberalerna och Moderaterna ser sin uppgift som att elda på marknadsmekanismerna som leder till fortsatt centralisering. Till höger därom finns bara unket bakåtsträvande typ SD.

Stridspittarnas fest…

3 oktober, 2017

Läs om den övning som gjorde slut på mer än hela Hjo kommuns budget på några dagar:

https://www.etc.se/kronika/notan-stridspittarnas-fest-blev-en-halv-miljard

Vi vann :-)

3 oktober, 2017

Ingen nazistdemonstration, massor av motdemonstranter, försämrat resultat för Bokmässan som släppte in högerextremisternas tidning, jättesuccé för alternativa Bokmassan. Härligt!