Archive for maj, 2016

Det finns hopp, nu sätter vi stopp!

27 maj, 2016

Den rödgröna regeringen överlever inte länge, om den struntar i att ta jättechansen att nu avveckla all brunkolsverksamhet tillsammans med Tyskland.

Vill du veta alla väsentliga fakta i denna fråga? Läs: http://www.di.se/artiklar/2016/5/26/debatt-vattenfalls-forsaljning-bryter-mot-parisavtalet/

Nu växer hoppet runt om i världen!

Det finns bara en chans att säga nej till affären med det tjeckiska klimatförnekande skattefuskande brevlådeföretaget EPH, som planerar att utöka koleldningen. Det är nu det gäller. Det finns ingen ångervecka…

Annonser

Grönt ljust för att stoppa brunkolsaffären!

24 maj, 2016

Dagens riksdagsdebatt om Vattenfalls brunkol gav de svar som miljöpartiet kan önska sig. Det finns definitivt ingen majoritet i riksdagen för varken misstroendevotum eller försök att fälla regeringen med hänvisning till Vattenfallsaffären. Miljöpartisterna kan alltså koncentrera sig på sakfrågan. Det enda som kan försvaga regeringen är om socialdemokraterna kör över och misshandlar klimatpolitiken på ett sådant sätt att det gröna inslaget i regeringen raderas ut.

låt kolet liggaLise Nordin lyckades, trots utomordentligt dåliga odds, klara sig ganska bra i debatten. Från att ha varit bakbunden av felaktiga påståenden om ägardirektivet och den avgående miljöministerns hopplösa förhoppning på snabb skärpning av utsläppshandeln, kunde hon få fram att miljöpartiet fortsätter att verka för en avveckling av kolkraften.

Tidigare har det låtit så här inom MP:

”Enligt de regler som gäller för Vattenfall (så kallade ägardirektiv) måste bolaget agera affärsmässigt. Att stoppa en affär för att man vill behålla och avveckla kolkraften är inte affärsmässigt och därmed inte förenligt med Vattenfalls nuvarande ägardirektiv. Vi skulle vilja ändra dessa ägardirektiv, men för att göra det krävs majoritet i riksdagen”.

Nu sa Lise Nordin att affären ska granskas både vad gäller affärsmässighet och hållbarhet. Och den helt överskuggande hållbarhetsfrågan är här om den rödgröna regeringen ska tillåta att ett skurkföretag får möjlighet att bränna av de 1,2 miljarder ton koldioxid som expansionen av brunkolsverksamheten kan innebära. En expansion som är stoppad om Vattenfall behåller verksamheten.

Och ännu bättre, Lise Nordin fick stöd i denna tolkning av ägardirektivet av både moderater och liberaler. Och från Jonas Sjöstedt naturligtvis som hade en bra formulering: ”låt inte forntiden segra över framtiden!”

Miljöpartiets ledning och ministrar kan nu lugnt konstatera att miljöhänsyn ska finnas med i utvärderingen av den föreslagna Vattenfallsaffären och att bollen helt och hållet ligger hos regeringen. Riksdagsdebatten visar att det finns stöd för detta av en majoritet.

Den damberg ende, som tydligt avvek från uppfattningen att miljö- och klimatfrågan väger tungt, var Mikael Damberg. Det verkade som om han ville säga att kortsiktig förtjänst var det viktigaste. Det skulle bli dyrare att behålla och avveckla brunkolen, påstod han. Dock inga siffror. Undrar vad priset per kilo koldioxid är, enligt Dambergs uträkningar. Priset på motsvarande 24 års svenska utsläpp? Kanske rentav den billigaste klimatåtgärden Sverige kan vidta?

Lönsamhet är viktigast, fastslog Damberg och påstod att detta har riksdagen bestämt 2010. Utan att tala om vad han citerar tar han en lösryckt mening ur prop. 2009/10:179:

”…att lönsamhet är grundförutsättningen för hela Vattenfalls verksamhet och överlevnad. Energiproduktion och distribution är dessutom verksamheter med mycket kapitalkrävande investeringar. En marknadsmässig avkastning måste därför vara utgångspunkten för all verksamhet i Vattenfall.”

Det är i och för sig en självklarhet, men direkt efter denna mening står:

”Hotet om stora klimatförändringar är en av vår tids största utmaningar.”

Och:

”En sådan inriktning överensstämmer med regeringens strävan att de grundläggande värderingar om miljöhänsyn och globalt ansvar som vägleder Sverige i klimatpolitiken och politiken för global utveckling också ska gälla när svenska staten uppträder i rollen som bolagsägare. Därför ska Vattenfall, bland jämförbara europeiska bolag, tillhöra de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion.”

Damberg bluffar alltså. Lise Nordin och Jonas Sjöstedt har rätt när de hävdar att även klimathänsyn ska vägas in i ställningstagandet. Och de fick stöd för detta av moderaterna och liberalerna. (Centern och kristdemokraterna var något otydliga och ville helst sälja, tydligen till vem som helst.)

Det blir en uppgift för övriga partier att tala om för Damberg att kortsiktig lönsamhet inte alltid är särskilt affärsmässigt. Att göra affär med skurkföretaget EPH skadar både Vattenfalls och Sveriges varumärke och skadar framtida affärer.

Slutligen: dagens debatt visar att miljöpartiet inte behöver offra sitt sista förtroendekapital på brunkolet. Eftersom regeringen måste bli enig finns bara en utväg: NEJ till affären med EPH.

 

Koldebatt i riksdagen i morgon, tisdag 24/5

23 maj, 2016

I morgon ska Vattenfalls brunkol diskuteras i riksdagen. Jag ska här vara förmäten nog att som delägare i Vattenfall ge några tips till debattörerna.

Del 1. Till att börja med hoppas jag att Åsa Romson inte dyker upp. 

åsa kolHon har förverkat allt förtroende i Vattenfallsaffären.

I september 2014 följer Åsa Romson miljöpartiets fastlagda politik och angriper de borgerliga partierna i valdebatten:

– Det här är jättepinsamt av alliansen. Man har varit med och byggt ut kolkraften i Tyskland men nu försöker man två sina händer, säger Miljöpartiets Åsa Romson. Läs mer.

När den rödgröna regeringen tillträder hösten 2014 får Vattenfall direktiv att inte öppna några nya brunkolsgruvor. Här är deklarationen. Det är en seger för miljöpartiet, men framförallt för klimatet. Om inga nya gruvor öppnas avvecklas Vattenfalls brunkolkraftverk på grund av bränslebrist.

Men sedan händer något på vårkanten 2015. Vattenfall bestämmer sig för att sälja brunkolsverksamheten (när dom inte får expandera). Att det tidigare bedömts vara olönsamt att sälja, och svårt på grund av att endast oseriösa riskkapitalister är intresserade, tycks nu vara glömt. Läs mer här.

I september 2015 börjar Åsa Romson m.fl. ledande miljöpartister påstå att det inte går att stoppa en försäljning. Man skyller på ”ägardirektivet” som förhindrar att hänsyn tas till klimatnyttan. Det är endast ”affärsmässiga” hänsyn som ska tas. Annars måste regeringen gå till riksdagen och ändra ägardirektivet, och i riksdagen sägs det att majoriteten är för en försäljning. För att injaga ytterligare skräck i miljömässiga miljöpartister hotas det med att ministrar kan utsättas för misstroendevotum och hela regeringen kan fällas om inte regelverket följs till punkt och pricka. Jag påvisade redan i september 2015 att detta med ägardirektivet var fel, men först nu backar ledande miljöpartister och säger att både affärsmässighet och hållbarhet ska prövas.

Som slutkläm i Åsa Romsons brunkolssvek säger hon nu, när hon avgått som språkrör och miljöminister:

– Som klimatminister så har jag aldrig sett ägaren av en kolgruva som den viktigaste frågan för klimatpolitiken. Utan det är utsläppen från gruvan, och de sätts i dag i regler i EU för utsläppshandeln och det är där jag har lagt mitt krut. (Di.)
.
Förutom att koldioxidutsläppen i första hand kommer från förbränning av brunkol, och inte från gruvan, har Åsa Romson alltså samma inställning som Mikael Damberg = vi ska förlita oss på EU:s kollapsade handel med utsläppsrätter. Varför har inte Åsa sagt detta från början? Varför har hon som språkrör och minister drivit frågan om att stoppa både expansionen och försäljningen? Varför har hon hänvisat till ägardirektiv när det ändå inte spelar någon roll vem som äger brunkolsverksamheten? Varför överger hon miljöpartiets fastlagda politik utan förklaring? (”Att fortsätta att sätta sin tillit till ETS /EU:s utsläppshandel/ är otillräckligt. Systemet behöver utvecklas, men framför allt kompletteras med mer effektiv lagstiftning.” Ur Låt kolet ligga.)
.
Åsa Romson har alltså varit direkt oärlig. Hur många fler av våra ledande miljöpartister är med i samma båt? Gustav Fridolin? Per Bolund? Isabella Lövin? Lise Nordin?
.
Del 2. Tips till miljöpartistiska riksdagsledamöter inför debatten:
.
Börja med att be om ursäkt för att vi i ambitionen att vara så himla regeringsdugliga hittat på olika förevändningar för att Vattenfalls kolaffär kan komma att godkännas. Eftersom Vattenfalls ledning har föreslagit affären vet vi ju att Mikael Damberg vill säga JAAA, med hänvisning till att det är smart ekonomiskt, åtminstone på kort sikt, och i alla fall om elpriset fortsätter att sjunka och ligga extremt lågt.
.
Men nu har vi ändrat oss, eftersom vi blivit av med språkröret och den miljöminister som skiter i vem som äger brunkolsverksamheten. Vi tänker ta upp frågan i vår riksdagsgrupp för beslut: – Kan vi sitta kvar i en regering som säger ja till en affär med EPH/PPF som planerar utöka brunkolsverksamheten? Vi kommer inte nu att kunna garantera resultatet av en sådan omröstning. Risken finns nämligen att om vi sväljer ett sådant klimatbrott kommer många av våra nuvarande medlemmar och väljare att lämna oss. Vi kommer att slutligen ha bevisat vår regeringsOduglighet…
.
Vi miljöpartister anser nu att Vattenfalls affär inte kan genomföras pga i första hand ren och skär affärsmässighet. Affären innebär en brakförlust. En liten kompensation kan ev. komma i efterhand genom att sälja utsläppsrätter till skurkföretaget EPH. Utsläppsrätter som egentligen borde makuleras. Men jämfört med de intäkter som en fortsatt drift ger under en successiv avveckling, särskilt om elpriserna stiger något, är skumraskaffären inte ens lönsam.
.
Affären är inte heller affärsmässig på grund av att Vattenfalls varumärke skadas genom samröre med klimatförnekande, skattesmitande, kartellbildande och fuskande brevlådeföretag.
.
Vattenfalls ägardirektiv kräver dessutom att den affärsmässiga verksamheten ska bedrivas så att företaget blir ledande på miljömässig hållbarhet. Miljöpartiet och socialdemokraterna i regeringen har redan tidigare kommit överens om att Vattenfall inte får öppna nya brunkolsgruvor, trots att man har möjlighet att öppna upp till fem nya dagbrott. Med nya gruvor skulle kolförbränningen kunna fortsätta långt efter 2030, men i Vattenfalls ägo blir det stopp. En försäljning till EPH spräcker detta stopp och ytterligare enorma mängder växthusgaser kommer att strömma upp i luften.
.
Till sist bör miljöpartister säga till de socialdemokratiska vännerna: Damberg (och Romson), vi vet att du vet att utsläppshandeln inte fungerar. Det ligger två miljarder utsläppsrätter oanvända i bubblan. Bra klimatarbete på många håll i Europa, med energieffektivisering, utbyggnad av förnybar energi, nedläggning av olönsam fossilverksamhet gör att många uppskattar att överskottet snart når fyra miljarder utsläppsrätter. För att snabbt skärpa utsläppshandeln krävs precis sådana initiativ som Sverige kan ta i samverkan med Tyskland som direkt leder till att kolet får stanna i marken. Parisavtalet, som vi skrivit under, innebär att vi inte längre kan sitta på baken och hoppas att andra ska göra jobbet.
.
Del 3. Tips till övriga riksdagsledamöter med något slags ansvar:
.
Skäll gärna på miljöpartiet men rikta strålkastarljuset mot socialdemokrater och moderater, de två stora partier som hela tiden duckat i frågan. Målsättningen med debatten måste vara att berätta för regeringen att den har rätt att besluta om JA eller NEJ till EPH/PPF. Tala om att ni inte tänker väcka misstroendevotum av denna anledning, så att det lilla miljöpartiet kan ta ställning till sakfrågan istället för till regeringsposterna.
.
Genom att även allianspartierna kan tala om att man ogillar affärer med skumma, klimatförnekande brevlådeföretag kan ni bidra till ett en fantastisk möjlighet senare öppnar sig. EPH var det enda företaget (förutom Greenpeace :-)) som ville ta över. Ett NEJ innebär en möjlighet för Vattenfall att i samverkan med Tyskland avveckla kolkraften, ansvarsfullt och successivt, i den takt som krävs av Parisavtalet.
.
Skumraskföretagens ägarstruktur (hittad hos Gunnar Lind på twitter):
eph-ppf

 

 

 

 

 

 

 

 

.

Jämförelsetabell Vattenfall  och brevlådeföretagen:

jämför

 

 

 

 

 

 

Damberg har bestämt sig men MP kan fortfarande göra skillnad

22 maj, 2016

svarta pumpen

Efter lördagsintervjun med Mikael Damberg kan man nog gissa sig till vad han kommer att rekommendera: sälj skiten! Damberg litar på Vattenfalls vd Magnus Hall när han säger att försäljning är det mest lönsamma. Något ledarskap för att fylla Parisavtalet med verkligt innehåll är Damberg inte intresserad av. Förutom det tyska brunkolet har Vattenfall ytterligare flera fossila kraftverk. Att vara ett ledande företag i omställningen till hållbar energiproduktion, som ägardirektivet kräver och visa en effektiv väg för stora energibolag att ställa om, intresserar inte Damberg.

När det gäller utsläppen av koldioxid hänvisar Damberg som en papegoja till EU:s handelssystem för utsläppsrätter. Trots att han vet att det har kollapsat och att inget talar för att det inom snar framtid kommer att rättas till. Om inte t.ex. Sverige och Tyskland gemensamt visar världen att kolet måste stanna i marken. Tyskland har visat att man har ambitionen genom sitt ”Energiewende”. Den rödgröna (?) regeringen har fortfarande chansen att hjälpa till via Vattenfall, ägt av svenska folket.

Damberg kan ju skylla på miljöpartisterna (om dom rycker upp sig). Ju mer information som läcker ut visar det ju sig att EPH inte är en seriös affärspartner. Skattesmitande brevlådeföretag, misstänkta för olaglig kartellbildning, förhindrande av rättsprövning, misstänkta för att smita från återställning av de enorma dagbrotten, klimatförnekare som hoppas på kolrenässans… behöver listan göras längre? Det är inte affärsmässigt att förknippas med detta bolag.

Damberg tror nog på vad han säger. Åsa Romson har som tur är avgått. Hon har uppenbarligen redan förra året kommit överens med Damberg att tycka som han. Vem som äger brunkolen spelar ingen roll, säger hon nu. Tidigare har hon trummat in att ägardirektiven förhindrar regeringen att säga NEJ till affären. Nu drar hon samma vals som Damberg att det enda vi kan hoppas på är EU:s kollapsade utsläppshandel.

Miljöpartiets riksdagsgrupp och partistyrelse måste sätta ner foten och visa MP-ministrarna vad miljöpartiets grundläggande politik innebär!

Vi har kommit överens med sossarna om att stoppa expansionen:
http://www.socialdemokraterna.se/Pressrum/nyheter/Vattenfall-ska-vara-ledande-pa-fornybar-energi/

Alliansen sätter inga käppar i hjulet:
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/mps-brunkolspolitik-ifr%C3%A5gas%C3%A4tts-3376372

—-

P.S. Att Vattenfall behöver styrning framgår av nedanstående urklipp ur den broschyr som ligger på Vattenfalls hemsida:

”Vattenfalls kolkraftverksamhet
Vattenfall driver omkring 20 kolkraftverk i Tyskland, Polen,
Danmark och Nederländerna. Kraftverken har en sammanlagd
installerad effekt på 12 GW och stod 2009 för 45 procent av
Vattenfalls totala elproduktion och 66 procent av värmeproduk-
tionen.
Den el som Vattenfall producerar i Tyskland kommer huvud-
sakligen från brunkol. Vattenfall äger och driver flera egna brun-
kolsgruvor i Lausitz i östra Tyskland. Vattenfall är en betydande
arbetsgivare i regionen och brunkol spelar en central roll för
regionens industrier och ekonomiska utveckling. Vattenfall
använder stenkol, inköpt från underleverantörer, i sina sten-
kolseldade kraftverk i Danmark, Polen, Tyskland och Nederlän-
derna. År 2009 stod brunkol för sammanlagt 50 TWh och stenkol
för 21 TWh av Vattenfalls el- och värmeproduktion. En fullständig
lista med Vattenfalls kolkraftverk finns på produktion.vattenfall.se.
Vattenfalls kolkraftverksamhet i framtiden
Kolkraft kommer att vara en hörnsten i det europeiska energi-
systemet under överskådlig tid och kommer därför även i fort-
sättningen att vara en del av Vattenfalls produktionsportfölj.”
——
Inte ett ord om kravet på en allt snabbare omställning till 100 % förnybart.

Brunkolsaffären är inte affärsmässig!

21 maj, 2016

Nu  – äntligen – ökar trycket på regeringens socialdemokrater.

Ur gårdagens DN:
”Flera S-organisationer instämmer i kritiken mot statliga Vattenfalls planer på att sälja sin tyska brunkolsverksamhet. SSU kräver att regeringen tar initiativ till en ändring av ägardirektivet så att klimathänsyn går före affärsmässiga bedömningar. Men näringsminister Mikael Damberg säger nej.”

Tyvärr, och av outgrundlig anledning, påstår SSU att ägardirektiven måste ändras för att affären med skurkbolagen EPH/PPF ska kunna stoppas. Som jag i mitt förra blogginlägg nedan tydligt visat finns inget stöd för detta i riksdagens näringsutskott. SSU-arna har, liksom vänsterpartisterna och vissa miljöpartister, inte fattat vad som gäller utan hjälper i praktiken Damberg att skylla på en outtalad och obevisad klimatoansvarig majoritet i riksdagen.

SSU-ordföranden säger: ”Jag uppmanar regeringen att ta initiativ så att hållbarhet ska stå över affärsmässighet i ägardirektivet. Det skulle också tvinga oppositionen att bekänna färg.”

Men det är ju bara dumt. Ett stort bolag som på den privata marknaden producerar, köper och säljer energi måste ju alltid i första hand vara affärsmässigt. Men i affärsmässigheten ingår självfallet ett långsiktigt hållbart perspektiv och en etisk schysst hållning. Nästan alla stora framgångsrika företag har nu hållbarhet högst upp på agendan – av affärsmässiga skäl!

Den enda anledning, som jag kan komma på, till att vissa socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister nu säger att hållbarhet eller klimathänsyn ska gå före affärsmässighet, och att Vattenfalls ägardirektiv måste ändras, är någon slags missriktad partipolitisk taktik.

Det kommer nu fram allt mer fakta om de bolag Vattenfall vill skänka brunkolen till:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6437280

nöjd

Och här (tyvärr på tyska). Diagrammet visar att EPH spekulerar i att minska utgifterna för återställning av gruvområdena:

tyskt

Det är skadligt för Vattenfalls affärsverksamhet att göra affärer med detta skurkföretag.

Damberg kommer troligen att i dagens Lördagsintervju hävda att Vattenfall förlorar fler miljarder på att behålla än att skänka brunkolsverksamheten till EPH. Men den uträkningen är helt beroende av spekulationer om elpriset de kommande åren. Att grunda ett beslut på sådana snäva antaganden strider mot ägardirektivet och näringsutskottets yttrande från 3 februari 2016. Men vi får väl lyssna noggrant på Damberg om några timmar.

 

Riksdagsmajoriteten har redan gett regeringen rätt att besluta om brunkolsaffären!!

19 maj, 2016

Här kommer ytterligare ett inlägg om Vattenfall. Kanske lite tjatigt men det är en global symbolfråga med stor genomslagskraft i världens alla hörn där det diskuteras klimat. Jag vill här visa på några synpunkter och lite fakta som jag hoppas att både miljöpartister, vänsterpartister och socialdemokrater + klimatengagerade allianspolitiker bör uppmärksamma inför kommande riksdagsdebatt.

1. Jag har svårt att se att miljöpartiet och en ev. ny miljöpartistisk miljöminister kan sitta i en regering som inte utnyttjar Vattenfalls ägardirektiv till att stoppa affären med det oseriösa, klimatförnekande tjeckiska företaget EPH. Jag har dock förståelse för att det finns krafter som till varje pris vill visa att t.o.m. en rödgrön minoritetsregering kan hålla ihop en hel mandatperiod. Men visar miljöpartiet att det inte finns några gränser, inte ens när det gäller något så stort och viktigt som chansen att stoppa expansionen av brunkolsverksamheten, kommer möjligheten till fortsatt påverkan minska radikalt.

2. Vissa ledande miljöpartisters argumentation om att oppositionen kan avsätta regeringen om EPH-affären stoppas grundar sig antingen på ett missförstånd eller medveten bluff. Vattenfalls ägardirektiv ger möjligheten att säga nej ill EPH-affären både på grund av miljöhänsyn och affärsmässighet (affären innebär att det blir möjligt att öppna nya brunkolsgruvor och Vattenfalls varumärke och internationella ställning kommer att skadas vid en försäljning till EPH.) Det är tvärtom så att regeringen, om den säger ja till affären, kan prickas för att den inte helt och fullt tillämpar ägardirektivets krav på att Vattenfall ska vara ett av de ledande bolagen i omställningen till hållbart energisystem. Ägardirektivet gäller inte bara verksamhet i Sverige utan i hela Europa, inkl. Tyskland.

3. Riksdagens näringsutskott har den 3 februari 2016 slagit fast att det är regeringen själv, i sin styrning av Vattenfall, som slutligen avgör köp och försäljning av olika delar av Vattenfall. Detta ryms inom nuvarande ägardirektiv. Vänsterpartiet har däremot motionerat om ett nytt detaljerat uppdrag om avveckling av brunkolet till ett visst årtal, mm. Ska en sådan ändring göras krävs troligen riksdagsbehandling och det är inte säkert att högermajoriteten ställer upp på det. Varken miljöpartister, vänsterpartister och miljömedvetna socialdemokrater (och eventuella allianspolitiker med klimatsamvete) bör alltså kräva nya uppdrag. Det räcker med att tala om att den föreslagna affären med EPH varken är affärsmässigt eller miljömässigt godtagbar.
Detta framgår av 2015/16 NU7. Nedan har jag klippt ut det centrala stycket:

NU7Regeringen sköter alltså ägarstrukturen själv och ska då agera långsiktigt så att hållbarhetsmålen nås.

4. Trots att Vattenfall i det närmaste skänker bort brunkolsverksamheten finns bara en intresserad köpare (förutom Greenpeace som Vattenfall inte ville prata med). Och det är inte så konstigt. Det finns nämligen inte så många seriösa företag som vill köpa på sig mer brunkol. Ska Parisavtalet följas, med målsättningen att hålla den globala temperaturökningen rejält under 2 grader med sikte mot 1,5 grad, krävs att huvuddelen av koltillgångarna i Europa stannar i marken. Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland sägs avveckla sig självt till 2030, om inte de nya brunkolsgruvorna öppnas. Den rödgröna regeringen har redan beslutat att Vattenfall inte får öppna några nya gruvor i Tyskland. Ett beslut i linje med ägardirektivet. Jag kan tänka mig att det behövs direktiv för en snabbare avveckling, men det får bli en senare fråga. EPH:s ambition och förhoppning är att EU:s klimatpolitik ska misslyckas. Förutsättningen för att de tjeckiska miljardärerna ska tjäna pengar är att dom kan bränna allt kol och öppna fem nya gruvor innehållande 1,2 miljarder ton brunkol, alternativt göra konkurs och smita från återställningsnotan. EPH är inte ett seriöst företag och det strider alltså mot Vattenfalls ägardirektiv att göra affärer med detta bolag.

5. Att den avgående klimat- och miljöministern, i strid mot miljöpartiets politik tycks strunta i ägarfrågan och sätta all sin tillit till handeln med utsläppsrätter, är tragiskt. Med en ny miljöminister kan dock detta rättas till. Varje insats från de stora energiföretagen inom EU att leva upp till Parisavtalet kommer att ge stora överskott av utsläppsrätter. Den alltmer förbättrade prisbilden för förnybar energiteknik verkar i samma riktning. Hitintills har inte EU lyckats hänga med genom att skärpa villkoren för utsläppsrätterna. Kolet, oljan och gasen måste bli olönsam, konkurreras ut och stängas ned. Låt kolet ligga!

Fyra Greenpeaceaktivister hängde i morse upp en banderoll på Näringsdepartementet i centrala Stockholm för att uppmana näringsminister Mikael Damberg att lämna Vattenfalls kol i marken. Statliga Vattenfall släpper ut mer koldioxid än hela Sverige gör tillsammans. De mesta av utsläppen kommer från bolagets brunkolskraftverk i Tyskland. Utsläppen har upprört många och Vattenfall försöker därför nu sälja kraftverken. Det skulle få förödande konsekvenser för klimatet eftersom en försäljning riskerar att verksamheten hamnar i händerna på en ägare som är villig att öppna upp fem nya gruvor innehållande 1,2 miljarder ton brunkol. En enad forskarkår visar gång på gång att merparten av jordens kol, olja och gas måste lämnas i marken om vi ska undvika en katastrofal klimatförändring. Texten på banderollen lyder: "Näringsminister Mikael Damberg: Låt Vattenfalls kol ligga".

En sån brunkolssoppa!

18 maj, 2016

Mikael Damberg har skriftligt slagit fast att ägardirektiven är tillräckliga för att Vattenfall ska kunna vara ledande i omställningen av energisystemet:

Damberg nöjd

Klimat- och miljöministern Åsa Romson måste naturligtvis ha varit av samma åsikt, då i mars 2015. Ett halvår senare har S och MP diskuterat hanteringen av Vattenfalls brunkol och, med eller utan hemlig uppgörelse, säger alla ledande miljöpartister plötsligt att ägardirektivet förhindrar att regeringen tar klimathänsyn. I försäljningen av brunkol behöver Vattenfall inte längre vara ledande i omställningen utan ska kunna skicka brunkolet till en ny ägare som planerar tjäna pengar på att omställningen misslyckas.

När sedan ansvariga miljöpartister pressas från både egna medlemmar, miljörörelsen, jurister och professorer börjar man sväva på målet. Skölden mot kritik, ägardirektivet, börjar spricka. En inflytelserik miljöpartist säger:

”Med Nuon-skandalen för några år sedan har statlig ägarstyrningen blivit ännu mer strikt. Det stämmer att frågan inte automatiskt hamnar i riksdagen men om det tvistas om innebörden av ägardirektiven så blir det en riksdagsfråga. Vi ska inte underskatta de borgerliga partiernas främsta intresse att fälla regeringen i detta – klimatfrågan väger mindre tungt för dom. Min slutsats är att vi skulle ha mycket bättre förutsättningar om vi vore en majoritetsregering.”

Det handlar alltså inte primärt om brunkolet utan om risken att förlora makt i regeringen. Även för vissa miljöpartister väger alltså klimatfrågan mindre tungt. OK, det kan ju vara en ståndpunkt som är begriplig – hellre sitta kvar i regeringen och göra små förändringar än att ta strid och åka ut. Men säg för sjutton det då och sluta ljug om regeringens möjligheter att självständigt besluta att stoppa EPH-affären!

Det finns dock kompromisser som inte ens ett litet grönt parti i en socialdemokratiskt ledd minoritetsregering kan acceptera. Jag och den samlade miljörörelsen i Sverige och Tyskland och världen (350.org) hävdar att gränsen har överskridits om Vattenfall överlåter brunkolet till klimatförnekande riskkapitalister som EPH, vars affärsidé är att bränna så mycket kol som möjligt och bidra till att försvåra EU:s klimatpolitik.

Nu pågår även en regeringsombildning. Jag har svårt att se att den nya klimat- och miljöministern ska börja sitt arbete med att acceptera att Mikael Damberg säger ja till Vattenfalls EPH-affär.

Det är dock med nu känd kunskap en himla tur att Åsa Romson byts ut. Hon har ju varit direkt oärlig när hon säger att hon företrätt miljöpartiets uppfattning. Igår kom det fram genom Dagens Industri att hon inte tycker det är viktigt vem som äger brunkolen. Självfallet har hon då varken kunnat eller velat sätta press på Damberg.

Romson

Läs här: http://www.di.se/artiklar/2016/5/17/asa-romson-det-viktigaste-ar-inte-agaren/?utm_medium=social&utm_source=twitter&utm_campaign=share_from_di

Och Gustav Fridolin pratar men är det någon som tror på honom?: http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article22824123.ab

Och har jag missat att våra nyvalda språkrör gått ut och markerat mot Vattenfalls cyniska målsättning att sälja utsläppsrätter till tjeckerna? Tipsa mig i så fall! Läs här: http://www.dn.se/ekonomi/utslappsratter-ska-hanteras-affarsmassigt/

ende gelände

Efter miljöpartiets kongress 2

17 maj, 2016

Damberg

Det vore inte fel att sätta lite strålkastarljus på socialdemokraterna och Mikael Damberg. Det görs bra här:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article22812320.ab

Sen i september 2015 har jag gång på gång försökt få svar från ledande miljöpartister varför man säger att Vattenfalls ägardirektiv hindrar miljöpartiet att kräva en ansvarsfull, både ekonomisk och miljömässig, prövning av en ev. brunkolsförsäljning. Jag har inte fått något svar. Inte heller har jag kunnat hitta någon socialdemokrat som förklarat varför man felaktigt skyller på ägardirektivet och hävdar att riksdagen måste ändra direktivet för att säga nej om miljömässiga effekter tas med i värderingen av affären. (Den som sitter inne med sådan kunskap kan väl skicka info i kommentarsfältet nedan i?)

På kongressen i helgen har jag förstått att jag inte är ensam i min uppfattning, utan den överväldigande majoriteten av insatta miljöpartister gör samma bedömning.

När påståendena om hemlig uppgörelse mellan S och MP dök upp i Dagens Industri, några timmar efter kongressens avslutning, tycks flera pusselbitar falla på plats. I oro för att utsätta Mikael Damberg för misstroendeförklaring, ev. med en förlängning i total regeringskris, har kanske en statsrådsgrupp pratat sig samman och beslutat att det är de ekonomiska faktorerna som helt och hållet ska avgöra regeringsbeslutet. Förhoppningen har då möjligen varit att den alliansledda oppositionen inte ska kunna använda Vattenfall-affären som förevändning att avsätta regeringen.

Om miljöpartistiska ministrar och språkrör (gamla som nya) under tystnad deltar i detta spel, är det saklig grund för avsked. Förhoppningsvis är det inte så, men jag hittar just nu ingen annan anledning till att även Isabella Lövin, mot bättre vetande, upprepar bluffen med ägardirektivet i tv:s Agenda. Misstroendet mot miljöpartiet, som före kongressen blåste friskt, riskerar att övergå till orkan… Beror tystnaden inom partiet just nu på att vi är inne i orkanens öga?

—–

Jag ska ta det här med Vattenfalls ägardirektiv en gång till. Jag kan nämligen inte se annat än att direktivet styr mot ett NEJ till att göra affär med EPH.

Den centrala meningen i ägardirektivet är:

”Vattenfall ska generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion.”

I prop. 2009/10:179, som förklarar och motiverar innehållet i direktivet, framgår sida upp och sida ner att det förutom att företaget (självfallet!) drivs affärsmässigt ska miljö- och klimataspekter styra verksamheten.

Den marknadsmässiga avkastningen för de stora kol- och kärnkraftstunga energibolagen i Europa är inte särskilt stor just nu. Antingen Vattenfall säljer eller behåller brunkolsverksamheten i Tyskland går det med förlust. Att skänka brunkolet (och efterbehandlingsarbetet) till EPH leder till en nedskrivning på upp till 27 miljarder kronor. Vattenfall får dock med sig utsläppsrätter för flera miljarder. Dvs. om Vattenfall har ”tur” kan bolaget få bra avkastning på att sälja utsläppsrätterna vid rätt tillfälle och därmed hjälpa till att släppa ut stora mängder koldioxid även efter det att man gjort sig av med brunkolet. Uppgifter i DN  gör gällande att utsläppsrätter ska säljas till EPH så att dom kan bränna på ordentligt. Vill den rödgröna regeringen bidra till detta?

Affärsmässighet handlar inte om att så snabbt som möjligt tjäna pengar, oavsett vad som sker runt omkring. Begreppet affärsmässighet används ofta när man inte bara menar kortsiktig lönsamhet. I affärsmässighet ingår t.ex. att vårda varumärket. Det framgår också av ägardirektivets proposition. Vattenfalls varumärke är inte särskilt starkt i Tyskland, men vad händer med varumärket både i Tyskland och internationellt om Vattenfall, helägt av den svenska staten, nu får skänka brunkolet till klimatförnekande riskkapitalister som spekulerar i att EU:s klimatpolitik och Tysklands ”Energiewende” ska misslyckas? Och nu, efter att Sverige har skrivit under Parisavtalet, hur affärsmässigt är det för ett svenskt statligt ägt bolag och en svensk (rödgrön?) regering att fullständigt strunta i klimataspekter?

Det är uppenbart att regeringen till och med på rent affärsmässig grund kan avvisa EPH-affären. Ska Vattenfall följa ägardirektivets mening och också vara ett ledande bolag för omställning till hållbar energiproduktion finns nu möjligheten att göra detta tillsammans med den tyska staten. Ska vi undvika klimatkollaps måste många stora energibolag avveckla fossila tillgångar. Huvuddelen av de fossila energiresurserna måste ligga kvar i marken. Tyskland och Sverige har större förutsättningar än de flesta andra att visa hur detta ska gå till. För Europa och världen kan detta bli en win-win!

 

 

Efter miljöpartiets kongress 1

16 maj, 2016

Vi närmar oss gränsen +1,5 grader för global uppvärmning. Det är den gräns som vetenskapen, med nuvarande kunskap, säger att vi inte bör passera för att med någorlunda säkerhet inte fortsätta spiralen mot en fullständigt ohållbar situation.

Se även dagens notering: http://www.svd.se/nasa-nytt-globalt-varmerekord-i-april

Det går att räkna ut hur mycket mer kol, olja och gas som får brännas upp innan katastrofen är oåterkallelig. Det finns alltså en global kolbudget. På bilden nedan visas att vår kolbudget tar slut om fyra, fem år om vi fortsätter ”business as usual”. Med en stor kraftansträngning på omställning till 2026 (= låt kolet ligga!) finns chansen att klara uppgiften.

Drar vi ut på de nödvändiga åtgärderna till 2040 måste vi hitta och genomföra s.k. negativa utsläpp, dvs. vi måste plocka tillbaka enorma mängder koldioxid från atmosfären.

Ciau-yzXAAEUmjG.jpg large(bilden hittat på Anders Wijkmans twitter.)

Sverige och Tyskland, två av världens rikaste industriländer med både kunskap och kapacitet, har just nu chans att i global skala göra skillnad och hjälpa till att fylla Parisavtalet med innehåll. Vattenfalls enorma brunkolsresurser behöver inte skickas upp i luften genom förbränning. I samförstånd med den tyska regeringens ”Energiwende” kan den rödgröna regeringen bidra till en snabb men ansvarsfull avveckling samtidigt som all kraft riktas mot energieffektivisering och investeringar i förnybar energi. Istället för att skänka kolet till tre klimatförnekande miljardärer som vill tjäna pengar på att EU:s klimatpolitik kapsejsar.

Alla ledande miljöpartister vet nu (sedan kongressen i helgen i Karlstad – om dom nu inte visste det redan innan), att Vattenfalls ägardirektiv inte är något hinder för den rödgröna regeringen att säga nej till affären med EPH, den tjeckiska köparen. Tvärtom, en brakförlustaffär med EPH bryter mot ägardirektivet! Direktivet kräver nämligen både affärsmässighet och miljömässighet. Propostionen 2009/10:179 utvecklar detta med all önskvärd tydlighet. Se tidigare inlägg i denna blogg.

Några timmar efter miljöpartikongressens avslut kommer nya uppgifter i Dagens Industri. MP ska ha gjort upp i tysthet med S att det är OK att sälja kolet till ohämmad förbränning. I söndagskvällens Agenda fortsätter språkrör att felaktigt hävda att ägardirektivet är ett hinder – trots att jag personligen sett till att språkrören har hela ägardirektivet i sin hand, med understrykningar av avgörande stycken.

Ägardirektivets både affärsmässiga och miljömässiga krav gör det omöjligt att göra en affär med EPH. Den rödgröna regeringen behöver inte gå till riksdagen.

…och det finns inte någon rödgrön regering kvar om ministrarna inte nu tar chansen att göra rätt…

Inför miljöpartiets kongress

12 maj, 2016

Nystart

Det blir ingen nystart om inte miljöpartiets ledning erkänner att Vattenfalls ägardirektiv inte hindrar, utan snarare uppmanar till att förbjuda Vattenfall att sälja brunkolet till det tjeckiska företaget EPH, som spekulerar i misslyckad klimatpolitik. Läs här.

En del andra beslut som miljöpartiet tvingats till på grund av maktförhållanden i regering och riksdag – och på grund av bristande utomparlamentarisk mobilisering – går att rätta till i kommande val  och genom nya beslut.

Men – att med brakförlust hoppa av ansvaret för brunkolet och släppa in några oseriösa miljardärer, som kommer att göra allt för att den tyska klimatpolitiken Energiwende* ska misslyckas, är irreversibelt, oåterkalleligt. Sverige missar den fantastiska chansen att göra global skillnad genom att tillsammans med Tyskland visa på nödvändigheten och möjligheten att låta större delen av brunkolen ligga kvar i marken. Det handlar inte heller om nya stora pengar: förlusten är har redan skett pga att fossila resurser är ”strandade tillgångar”.

Om den rödgröna regeringen säljer av brunkolen (inkl. rätten att öppna nya enorma dagbrott) till EPH, då spottar den samtidigt på det nyligen underskrivna Parisavtalet. Hur ska miljöpartister (som vet vad det handlar om) kunna förklara det för barn och barnbarn (egna och andras)?

* http://www.nyteknik.se/opinion/sluta-forvanska-tyska-energiewende-6394895
https://en.wikipedia.org/wiki/Energy_transition_in_Germany