Archive for 9 februari, 2012

Brev till Fredrik från …

9 februari, 2012

Fredrik!

Vi har av medierapportering förstått att du är orolig. Du, liksom vi, ser att ekvationen inte längre går ihop. Att den välfärd vi byggt upp och vill behålla inte längre kan upprätthållas på samma grunder som när den instiftades, för flera decennier sedan. Strukturella förändringar måste göras och det är dags att börja prata om hur. Därför är det bra att du lyfter frågan.

Läget är att vi studerar allt längre, ungdomsarbetslös- heten växer, unga människor kommer sent in på arbetsmarknaden och har svårt att få fasta anställningar och därmed bli en del av systemen, alltifrån arbetslöshetsförsäkring till banklån till en egen bostad. Många fyller 30 utan att någonsin ha haft ett jobb eller en egen bostad. Lyckas man ta sig in på arbetsmarknaden råder alltmer pressade villkor. De mest intensiva åren på arbetsmarknaden sammanfaller för många med barnaår och ekonomiskt pressade förhållanden med stora bostadslån. Alltfler går sönder mellan arbetsgivarens effektivitetskrav och en social situation som tidsmässigt inte går ihop. För en del betyder det långtidssjukskrivningar eller sjukersättning och ett slut på yrkeslivet. I arbetslivets ständigt ökande krav på effektiviseringar och kostnadsminskningar erbjuds många förtidspension som ett sätt att minska en kostsam personalgrupp.

Alltfler lämnar alltså arbetsmarknaden i förtid, i dag i snitt flera år innan den officiella pensionsåldern vid 65. Samtidigt lever vi allt längre och den förväntade medellivslängden närmar sig snabbt 85. Försörjningsbördan för de som har turen att ha ett arbete blir allt tyngre. Färre ska försörja fler och längre.

Det säger sig själv att ekvationen inte går ihop, vare sig för samhället eller för individen. Hittills har välfärdssystemen byggt på principen att man yrkesarbetar en absolut majoritet av sina vuxna år och att samhället förmår generera en ständig tillväxt, vilket i sin tur är beroende av en ständigt ökad konsumtion. Men faktum är att vi arbetar allt färre av våra vuxna, friska år. Vi närmar oss snabbt gränsen för hur mycket vi kan öka effektiviteten och vinsterna i arbetslivet, vilket visar sig i att allt fler människor slås ut av sjukdom och arbetslöshet. Dessutom behöver vi ställa oss frågan var vår gräns för ökad konsumtion går?

Vill vi behålla den nivå av välfärd vi har skapat, med fri skola, fri sjukvård, generös föräldraförsäkring, trygg sjukförsäkring, osv., behövs det tänkas nytt från grunden, innan systemen och människorna fullständigt brakar ihop. Men det behöver samtidigt göras på ett rättvist och människovärdigt vis.

En kortare arbetstid skulle göra att människor orkade arbeta under en längre tid och samtidigt skulle pressen minska under de år där många har barn och andra tunga förpliktelser. Det skulle också ge fler jobb och ge såväl de unga som de äldre som i dag har svårighet att konkurrera på arbetsmarknaden möjlighet till arbete. Sjuktalen vad gäller dem som drabbats av stressrelaterade sjukdomar eller arbetsskador skulle minska. En successiv övergång till kortare daglig arbetstid skulle ge möjlighet till omfördelning av de resurser som idag går till sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, förtidspensioner och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

/…/

Hälsningar från
…………………..