Samverkan eller sammanslagning?

På gårdagens kommunfullmäktigesammanträde ställde sig alla partier, utom Miljöpartiet de gröna, bakom den så kallade ”Avsiktsförklaring” som kommunalråden Catrin Hulmarker (M) i Hjo, Kjell Sjölund (C) i Karlsborg och Claes Jägevall (FP) i Tibro lagt fram.

Utgångspunkten är det självklara: att det är viktigt att samarbeta på många områden, särskilt för små kommuner.

Samverkan bör heller inte inskränkas bara till de närmaste grannkommunerna.

Miljösamverkan Västra Götaland är ett strålande exempel på samverkan mellan 49 kommuner. Det är en samverkan utan stor byråkratisk överbyggnad och som är särskilt användbar för små miljökontor. Socialjouren som nyligen dragit igång, med 10 skaraborgskommuner, verkar också lovande. Att inom olika verksamheter dela tjänster, när det inte finns underlag för heltider, är självfallet också positiv samverkan. IT-utvecklingen gör det alltmer lätthanterligt även för små förvaltningar att ta del av spetskompetens utan dyra organisatoriska mellanhänder.

De tunga kommunalförbunden och de gemensamma nämnderna, som växer upp på det ena området efter det andra och som centraliserar bort det politiska beslutsfattandet från kommunen, är däremot betydligt tveksammare.

”Avsiktsförklaring” säger att man inledningsvis ska söka samverkansformer inom de tekniska verksamheterna och plan och bygg. Sen lägger man till att samverkan krävs för ”att klara det kommunala välfärdsuppdraget nu och i framtiden”. Man ska organisera så att ”besparingar och effektiviseringar” ska uppstå genom ”skalfördelar”, dvs. stordriftsfördelar. Ett konkret exempel som nämns är ”kostproduktion” (skräckscenariet är väl ett HjoTiBorgskt centralkök med Cook Chill…) men välfärdsuppdraget omfattar både skola, vård och omsorg.

Den politiska styrningen av samordningen lägger man i de tre kommunstyrelsernas presidier, alltså hos en liten grupp hel- och deltidsarvoderade politiker. Därmed utestängs flera av de mindre partierna och den öppna dialogen inom hela det politiska fältet.

Endast den som har varit helt avskärmad från de senaste tjugo årens diskussion om kommunal organisation kan missa att starka politiska krafter verkar för sammanslagningar av små kommuner till storkommuner. (Detta trots att vetenskapliga studier har konstaterat att det finns ytterst få stordriftsfördelar i kommunal verksamhet, visat bl.a. i utredningar i samband med Ansvarskommittén.)

I Skaraborg har det länge pratats om huruvida det ska bli en storkommun eller två. Men tanken på storkommuner har utanför kommunalråds- och kommunchefskretsar inte så stor uppbackning. Därför driver man delvisa samverkansprocesser med hjälp av kommunalförbund och gemensamma nämnder istället. Man säger till och med att delvisa och sektoriella sammanslagningar är till för att bevara den kommunala självständigheten! (Det är en variant av förre miljöministerns berömda retorik: rädda vargen genom att skjuta den, satsa på det förnybara genom att ge tillstånd till 10 nya kärnkraftverk, osv.)

I detta radioklipp ”Jens Söder: ”Det kan vara ett troligt scenario” framgår det tydligt att samverkansformerna av de styrande politikerna syftar till kommunsammanslagningar. Skillnaden mellan HjoTiBorgs ”Avsiktsförklaring” och uttalandena från politikerna i Mariestad-Töreboda-Gullspång är att de senare pratar bredvid mun: ”- Det blir i slutet det naturliga steget att man bildar en kommun.”

Tillägg: För att inga missförstånd ska uppstå är alltså Miljöpartiet i Hjo för samarbete men är direkt motståndare till samverkansformer som leder till minskad demokratisk kontroll och till slut en storkommun.